Tänk att så fort det är söndag då är det som att vi hamnar i ett helt annat tempo här hemma. Tindra lugnar ner sig och man kan hitta henne sjungandes barnsånger för Moa. Andreas slumrar lite till och från på soffan. Jag går runt och fixar lite i sakta mak, utan att känna stressen över allt som ska fixas och hinnas med. Jag menar, det är samma saker som ska fixas som alltid, men stressen över att hinna med allt existerar inte. Konstigt det där.

Jag önskar att det alltid vore söndag.